Dags att våga. Time to dare... Åsa nilsson
Handling: Den handlar om Alexandra som är en helt normal tjej. Hon är fjorton år. Den första kapitlet handlar om att Alexandra sitter hemma hos sin kompis Linn. Dem gör engelskaläxan tillsammans. Sen ringer det i Linns mobiltelefon. Det är Jonas. Jonas är en tjejmagnet. Han har 6-pack och är bara ett år äldre.Han har träning och Linn vill gå men Alexandra vill plugga. Tillslut får hon med sig Alexandra och dem sticker iväg till idrottshallen. Där sätter dem sig på lektarn och kollar ner när dem spelar basket. Linn sitter och pratar hela tiden men Alexandra är helt borta i sin egna lilla värld. Sen kommer det fram en ung tjej som är tränar motståndarlaget. Hon blir genast rosa om kinderna. Hon håller på att bli lesbisk (hon kanske var det innan, det får man aldrig reda på) När matschen är slut så har Jonas lag förlorat med 67-30. Äntligen är det slut tänker Alexandra. Jonas kommer och han frågar om dem skulle följa med till mc'donalds. Dem följer med och tränaren följer med. Nu fick hon reda på vad hon heter. Hon heter Yulia.
Först trodde jag att den här boken skulle vara äcklig för att det är ett lesbiskt par. Men jag hade faktiskt fel. Den är faktiskt väldigt bra. Men jag har inte kommit så långt. Det är väl inte den bästa boken jag läst men bra är den. Det som gör den så bra är nog att det är bra huvudpersoner med en bra karaktärer, och sen är det väl för att den inte är så svår att förstå
Nu till nästa uppgift. Vi ska skriva om våran drömtjej. På engeska, vi får väl se hur det går.
My dreamgirl should not have a bad mode. She should be blonde with blue eyes. I wants her to be animale friendly. Cause i wants to have pets. She should be understanding and lisening to what i say. I wants to have children so we not have to fix a surugat mom. Then i wants her to not be mean and not be cheating with other guys. Thats pretty mutch my dreamgirl. Oh whait. She most be sweet like candy.
Thank you Carola for this mission. It was fun and wer could practise our english. But now i have to commentate my friend before the school ends. Bye bye. See you next week.
Den hemlighetsfulla ön
Uppgiften:
The engineer had the terrible BARRAGE drove up the balloon on the country been printed out by the tortured netmask. And the dog had followed him into the water, the faithful animal had voluntarily kastatsig in the sea to try to save its master.
It was not two minutes elapsed between the moment when Cyrus Smith disappeared and when his companion was foot on solid ground As there was still agood reasons to hope to be able to save him, especially as igenjören was a good swimmer. It was now almost 6, and the fog was dense over the coast and made the night darker than it would otherwise have been. The Shipwrecked began to follow the north shore because it was about one km north of their own stand site engineer who had disappeared. They went over the stone mixed sand, occasionally genomkorsadeav small ravines that made the walk very difficult. With short intervals stayed until they cried loudly, in the hope that at least hear the dog barking to answer.But no other sound than the waves and breakers roar heard. After about 20 minutes walking, they were suddenly halted by the foaming waves, and discovered that they were out on the extreme tip of a headland, against which the waves broke iursinniga caste.
- A cape, already! said Pencroff.Vi have to turn and give us the south instead. Perhaps we will then to the actual country.
They turned and began to follow the opposite shore side of the headland they come on, but only after having cried the engineer's name on the Uddens outermost tip.
Översättning:
Igenjören hade av den fruktansvärda störtsjö som drivit upp ballongen på land blivit bort tryckt genom de sönderslitna nätmaskorna. Och hunden hade följt honom i vattnet ; det trogna djurethade frivilligt kastatsig i havet för att försöka rädda sin husse.
Det hade inte förflutit två minuter mellan det ögonblick då Cyrus smith försvann och det då hans följeslagare satte fotenpå fastmark.Således fanns det fotfarande goda skäl att hoppas att kunna rädda honom, speciellt som igenjören var en god simmare. Klockan var nu närmare 6, och dimman låg tät över kusten och gjorde kvällen mörkare än den annars skulle ha varit. De skeppsbrutna började följa stranden norrut,eftersom det var cirka en kilometer norr om deras egen standningsplats som ingenjören hade försvunnit. De gick över stenblandad sand, då och då genomkorsadeav små raviner som gjorde vandringen ytterst besvärlig. Med korta mellanrum stannade de till och ropade högt,i förhoppning om att åtminstone få höra hunden skälla till svar.Men inga andra ljud än vågornas brus och bränningar dån höras. Efter cirka 20 minutersvandring hejdades de plötsligt av skummande vågor och upptäckte att de befann sig ute på den yttersta spetsen av en udde, mot vilken vågorna bröts iursinniga kast.
- En udde, redan! sade Pencroff.Vi måste vända och ge oss av söderut i stället. Kanske kommer vi då till det egentliga landet.
De vände om och började följa motsatta strandsidan av den udde de kommit ut på, dock först efter att ha ropatingenjörens namn ute på uddens yttersta spets.
Men nu har jag inte tid längre utan nu måste jag kommentera mina kompisar. Hejdå
But now I have no time anymore, but now I have commentate my friends. Bye Bye
Isaks berättelse, och min
Hej på er allihopa.
Nu ska jag berätta lite om vad min berättelse och Isaks berättesle. Dem handlar både om Afrika.
Först tar vi Min berättesle som heter.
Resan till afrika
Den handlar om en affärsman som heter Simon. Han bor i stockholm på södermalm och har två barn och en fru. Barnen heter Sara och Pontuz. Hans fru heter Lena. Han går in på hans chefs kontor och får i uppdrag att åka till Afrika. Han bestämer sig för att åka till Botswana. När han väl kommer ner till Afrika (Botswana). När han kommer utfrån flygplatsen så hoppar han in i en taxi som ska ta Simon till hans hotell som heter Grande deluxe. Han åker iväg och han ber Chauffören att stanna för han går ut till en familj som säljer smycken. Han går ut till dem för att kolla och bestämmers sig för att köpa ett smycke. När han kommer tillbaka så är inte taxin där utan den är försvunnen och han tar saken i egna händer. Det blir polisutredning och tillslut får han tillbaka sina väskor.
Nu till Isaks berättelse.
Den handlar om en man som heter Steve som kommer från indien och är vid somalias kust. Dem blir tagna av pirater och Steve blir nedslängd i en öltunna som han sen lyckas rymma ifrån och han söker upp en människa som bor i huvudstaden som heter Mogadishu. Där han söker upp Nuur Hassan Hussein som ska hjälpa honom. Sen tar det slut.
Komentar?
Jag tycker Isaks berättelse är bra och jag förstår direkt att det är spänning som det handlar om. Den är bra men det med piraterna. Det kändes som om dem var på land ochså. Det är en bra berättelse men det är nog inte min typ men när den är klar kanske jag kan läsa den. På visa ställen så gick den bara lite för fort. Men gruniderna verkar bra med att dm på skeppet blir tillfångatagna...
SLUT
Ej klassiker...
Denna veckan ska vi inte jobba med klassikerna som vi läser utan något helt annat.
Vi ska skriva om en bild. Gå gärna in på Carolas blogg för att se bilderna.
Den första bilden ser uty som en bortskämd unge som har allting.
Det var kort sagt min fru på den bilden när hon var liten. Hon var en bortskämd skitunge som hade allt. Hennes pappa var arkitekt och hennes mamma var en servitris på en liten resturang. Hennes föreldrar var rikast i byn och hon fick inte gå utanför trädgården för där var det fattiga barn. Det kunde vara farligt med alla sjukdomar dem bar på. Hon bodde i en stor vit herrgår med en häst och en hund och en katt. Hon hade ett jättestort rum med allt man nästan man kunde få tag på. Fotot var taget den 18 september 1912. Det var en varm sommardag och hennes föräldrar var ute och plockade jordgubbar och hon var ensam i det stora huset med tre våningar. Plötsligt så hörde hon ett dån nere i köket på bottenvåning. Det var en tjuv som skramlade där nere. Hon blev galen och försökte ta sig ur sängen. Det är det man ser på bilden. Hon blev sig förbytt. Hon blev olycklig och grät varje dag. Hon sa att hon kunde höra det ljudet ännu i dag. Hon var ett olyckligt barn.
Nästa bild.
Det är en bild med en pojke som sitter i en barnsäng på ett barnhem.
Det var jag som satt i barnsängen på ett barnhem. Mina föräldrar lämnade mig när jag var 2 år. Dem vuxna på barnhemmet sa att dem inte hade råd med att ta hand om mig för att dem redan hade 4 barn att ta hand om. Så jag blev lämnad utanför dörren på barnhemmet. Det enda jag kommer ihåg från min familj var när vi firade jul. Jag fick en tröja som var blå. Det är den jag har på mig men det är en svart vit bild så det går inte att se. Bilden togs den 31 april 1910. Det var min 3 årsdag. Barnhemmet jag bodde på var väldigt fattigt och det var därför jag fick sova i en spjälsäng tills jag var 5 år. Det var trångt må ni tro. Vi bodde 17 barn i ett enda rum som var 60 kvadratmeter.
Men nu har vi två barn och en katt. Vi bor i min frus barndomshem. Min dotter har min frus gamla rum.
Tack Eva för uppgiften. Den var jättekul och intressant
