Julen är här, och lysser frid på jorden...

Hej på er alla julfirare. Äntligen är det jul och som alla har väntat. Det har varit kul att skriva sina uppgifter på bloggen så ni har kunnat läsa vad vi har haft för uppgifter. Det har inte varit svårt att skriva.

I år ska jag fira i Nybro med mina kusiner och föräldrar. Vi brukar vara cirka 18 stycken. Klockan ett kommer vi dit och väntar på att alla ska komma. Sen när alla har kommit så äter vi gröt..Sen går jag och min kusin som är 14 bort till vår gran och kollasr på alla paket och kollar på vilka paket som är våra. Sen blir Klockan 3 och vi sätter vi oss och kollar på Kalle ankas magiska jul. Sen sätter vi oss och ätter julmat. Min favorit mat på julbordet är köttbullarna och skinkan och kroppkakor. Vi sitter och äter i cirka en timma.Sen är klockan nästan 5 och sen så får alla göra vad vi vill. Det vanligaste vi brukar göra är att vi går ut och har snökrig. Sen blir klockan 6 och vi sätter oss i soffan och så knakar det på dörren och min lillebror går och öppnar dörren. Då kommer tomten in och med en stor säck och delar utt paketen från säcken och lite från granen för vi brukar ha så mycket paket så barnen får leka tomte. Det är kul. Sen åker vi hem och lägger oss.

Pojken som levde med strutsar.......

Åter till Pojken som levde med strutsar. Nästa dag ser två strutsar att det ligger en människa i deras bo som är gjord av gammla kvistar. Hadara ligger där och svetas. Han har inte ätit. Strutsfamilijen som ser att pojken är utsvulten och bestämmer säg för att ta hand om den lilla pojken. Dem tar honom och bär iväg honom. Mer nästa vecka.......

Våran uppgift denna veckan är att berätta om den boken som vi tyckte mest om och den vi tyckte minst om.

Den som jag tyckte mest om var Svikarboken för den hade en bra handling. Det var andra gången jag läste den. Jag tycker om personerna i boken.

Den boken som jag tyckte minst om är Vilse i tiden. Den var sådär hoppig. Dem hoppade fram och tillbaka i tiden och det var lite jobbigt tyckte jag. Men det kanske är därför den kallas Vilse i tiden.
Det är den värsta bok jag läst i hela mitt liv.

Pojken som levde med strutsar

Det handlar om Fatma och hennes flock eller ska jag säga grupp som är ute och går i öknen. Det är varmt och gruppen har presic lämnat sitt lägger. Det går med sina Kameler. Några timmar senare börjar Fatma  och hennes son som heter Hadara börja sacka efter och sen hittar dem några strutsägg och Fatma ropar på resten av gruppen men dem hör inte Fatma så dem fortsatte. Fatma sätter sin son Hadara vid det ena strutsägget och tar ett av strutsäåggen och springer efter dem. När hon väl började springa så kommer det kraftiga vindar mot henne så hon lägger sig på sanden och lägger sitt slöjan över sig och håller i den riktigt hårt. Hon ligger och tänker på lilla stakars Hadara som ligger vid strutsäggen. När sandstormen har slutat reser sig Fatma upp och springer bort till boet men Hadara är inte där. Hon börjar gräva i sanden efter honom men hittar inte honom. Hon skriker efter honom men får inget svar. Det börjar bli mörkt och Ftama har inget val så hon avslutar sökandet. Hon försöker hitta vägen där hon såg gruppen. Hon hittar den. Hon följer den vägen och hon hittar dem inte så långt därifrån. Hon skriker till dem att Hadara är borta. Nästa dag så ser två strutsar att det ligger någon i deras bo och det är ingen struts utan en människa.Fortsättningen kommer nästa vecka...

Jag skulle beskriva när Fatma sätter ner Hadara vid strutsboet. Fatma är smal och hennes son är lika så. Hon bär en slöja som är svart med en grön blomma på ryggen. Man ser bara ögonen och en liten bit av näsan. Hon lutar sig ner mot boet som är gjort av gammla kvistar. Hadara är liten  och har ochså en svart slöja. Solen ligger när den är som varmast. Hon svetas som vanligt...

RSS 2.0